2011-11-27 / - / Forts.. Förhållande i olika delar!
Ni som har läst mitt förra inlägg vet att jag så smått börjat diskutera förhållanden och då valt att dela upp det i olika delar. Det är enligt mig en del att skriva om och då väljer jag att göra på detta viset för att inte tappa intresset för er som ändå tar er tid att läsa.
Jag vill också påpeka att känner ni igen er i någon situation som jag skriver om, var inte rädd för att kommentera. Likaså gäller ifall det är något jag skriver om som ni inte håller med om, jag är inte rädd för att ta en diskussion.
Jag avslutade förra inlägget med att diskutera lite om situationen som man kommer i, i ett förhållande efter man gått ut skolan.
I detta inlägget kommer jag att bygga vidare på detta och titta på längre fram i åldern.
Man blir som sagt testad efter skolan och en del förhållanden läggs på is och vissa håller kvar, sånt är livet och det går inte att komma ifrån. Det handlar väldigt mycket om vad båda parter vill och vill den ena en sak och den andra vill inte det blir det svårt.
Ifall det nu blir så pass illa att förhållandet tar slut letar man oftast inte efter att ha så många partners som möjligt. Man är mätt och trött på allt det här med att träffa den denna helgen och den andra nästa helg utan man ute efter att hitta den man vill leva med. I den här perioden blir oftast förhållandena mycket längre och man börjar också diskutera barn och giftermål osv. Självklart är det beroende på vilka personer man är och barn och giftermål tankarna får ni ta med en nypa salt.
Desto längre tid det går blir man mer nöjd över hur man vill ha det. Man kanske inte i alla lägen är nöjd med hur ens tillvaro ser ut, men likaså som man är när man är ung är man när man äldre.. Rädd för att vara ensam!
Man nöjer sig då med hur man har det för man känner själv att det är lönlöst att försöka leta efter någon ny.
Hur många gånger hör man inte ett exempel på att Herr och Fru Andersson varit tillsammans i 40 år, men man sover inte i samma rum?
Som ni märker ovan är jag ganska hård i slutfasen och jag vill än en gång reservera mig för att det är mina tankar om det hela och att det självfallet finns undantag!
I nästa del kommer jag att börja beskriva hur jag anser att ett förhållande skall vara.
Att bli nöjd med det man har heter ibland kärlek :) när den himlastormande nyförälskelsefasen lagt sig hittar man kärleken på ett annat sätt, har man mod att göra något åt det man inte är nöjd med så blir nöjdheten i tillvaron tillräcklig för att man ska kunna älska samma person i 40 år, den tron har jag även om jag är för ung att "veta" att det blir så :)
"Hon som tror"
Du har mycket rätt i det du säger och det ska jag inte förklara bort. Möjligheten att älska någon i 40 år är minst lika stor som tvärtemot :).
Det är möjligheten att bli få bli "herr och fru Andersson" som älskar varandra och sover i samma rum efter 40 år som driver längtan att hitta denne "någon Andersson" :)
Fortsätt skriva, intressant läsning hur samma saker ter sig ur en killes perspektiv :)
Jag tror att man ger upp helt för lätt idag.... gentemot förr... Där finns ju många äldre som lever tillsammans än idag, som säkert har kämpat gärnet ibland för att hålla ihop. Förr var det ju "tabu" att skilja sig/separera, " guuud vad ska folk säga & vad ska dom nu tycka". Idag är det inget konstigt alls, hur vanligt som helst. Mina föräldrar är 40-talister, och det tog många många år innan min mamma bvågade ta steget och begärde skilsmässa från pappa, och vilket skitsnack det blev sen i deras bekantskapskrets.. omg! Men såklart vill man ju sträva som herr &fru Andersson, men dom som sover i samma sovrum såklart..