Hej!

Igår började jag beskriva varför jag egentligen kom in på det här med att blogga och då just om detta ämne, som man nästan får säga är ganska ovanligt för oss killar.

Jag avslutade med att jag fick en rejäl utskällning från mamma min och där tänkte jag fortsätta min historia ifrån.
Det började som sagt hända massa grejer då.. Framförallt mentalt för det var lite som en väckarklocka för mig att såhär kunde jag inte hålla på. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle skriva mer till denna tjejen eller ringa henne. För mitt eget bästa helt enkelt.
Det var jobbigt för det var det enda jag kunde tänka på. Jag bestämde mig då också i den vevan att nu när jag hade så pass mycket inom mig at jag skulle sätta mig ned och skriva och åter skriva för att det fick mig trots allt att må mycket bättre när jag fick ur mig allt.

Tillslut hade jag skrivit ned väldigt mycket osammanhängande text som egentligen bara jag själv förstod. Jag fick då ett litet ryck och renskrev hela texten, så att andra också förstod.. Egentligen var det då helt onödigt med tanke på att texten var tänkt att bara jag själv skulle nyttja för att påminna mig själv.
I och med att jag gillar att skriva har jag en liten förkärlek till journalist yrket och med den tanken i bakhuvudet gjorde jag någonting som det finns delade meningar om från nära och kära, men jag får ändå anse det jag gjorde som rätt för stunden.

Det som jag pratar om var att jag tog den här texten och skickade till olika tidningar för att få lite feedback när det gällde det grammatiska bitarna och inget annat. Det slutade med att jag fick väldigt mycket positiv feedback av de flesta där det slutade med att jag blev kontaktad av en kvinna på Sydsvenskan och dem ville göra en intervju med mig.
Jag trodde först var ett skämt, men jag tackade såklart ja för det kunde vara en rolig grej.

Dagen dem kom upp var en tisdag och jag hade precis haft fotbollsträning. Nervös var bara förnamnet.
Mer berättar jag i nästa del!